Leave a whisper

Kings Of Leon - Only By The Night

Ligger för tillfället inne på PK, östra sjukhuset som blev min sista 'survivin' utgång. Nu mot kvällen lever jag i en dimma. En dimma fylld av blod, skakningar, abstinens, tårar och ett galenskaps skrik. Jag känner mig förlorad och intet sägande. Jag känner en enorm tomhet som ingen eller inget kan fylla. Jag har haft massa besök idag: syster yster, hennes man, min man och Jessica... ändock känner jag mig kidnappad från lyckan, den lycka jag inte längre kan tyda mellan strecken i min misär. Jag grät färtvivlat förut, skrek på en sköterska och slängde igen toalettdörren och gapade att hon skulle försvinna. Men jag kan inte se, känna, höra eller smaka ilskan. Även de skrik som pressar sig ut mellan mina läppar är intet sägande. Mina ord är tomma, min skrift - en historia som bleknat med åren. Let's burn a hole so we can slimb out.

"So I drink and I smoke and ask if you're ever around"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0