nej tack.

jag kan inte andas och undrar vart mina ben är, vart har armarna tagit vägen? jag letar men hittar dem inte. det kryper i den kropp som sägs vara min. jag vill inte längre äga den. ni får den, ta den. nej tack.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0