toxicgirly

Det är inte alltid lätt att veta vad som borde sägas, vad man vill säga, eller vad som är helt fel. Men en sak står jag fast vid: du är guld i mitt liv av brons. Thåström i lurarna, sorg någonstans på insidan, snus och kaffe. Det är jobbiga tider, det säger vi och delar ut kramar, det är svåra tider! Vi gråter, vi blir arga, vi blir matta, vi sätter oss på tvären, vi faller ihop. Jag ser mitt eget mönster i den cirkel jag vandrar och efter mig lämnar jag svarta spår, korp svarta små hål som glöder om nätterna. Det gör ont, ont att lämna gift efter sig, att dela ut gift, att vara gift vid tidens olika klockslag. Med gruset under sulorna inser jag att livet är värt att kämpa för, det tar bara sin tid.


pusu.